Dåtid nutid och framtid!

Sista matchen för året är spelad och det återstår inte mycket av det händelserika året 2012. Ett år som blev betydligt mer händelserikt än vad vi kunde förvänta oss även om vi KHKare är vana vid mycket och som jag ska försöka sammanfatta i tre delar, dåtid, nutid och framtid.

Vi börjar som sig bör ett år tillbaka i tiden. Vi hade med 20 poängs marginal tagit oss vidare till AllEttan men ändå bara slutat 4 i div1F. Ett resultat som hade betydligt mer att önska och hela grundserien hade vi haft svårt mot de andra topplagen vilket innebar en viss osäkerhet på hur bra detta extremt favorittippade lag egentligen var. Allettan inleddes med en säker bortaseger mot uppstickaren Vimmerby som då var obesegrade hemma, något vi snabbt satte punkt för med en 7-3 vinst och flera hundra tillresta KHKare jublade över att nu var vändningen här. Ni har väl inte glömt den beryktade knappen, en knapp som nu var nertryckt!

Den berömda knappen!

I match två kom nästa seger hemma mot Skövde och vägen mot Play Off låg spikrak. Riktigt så lätt skulle det dock inte gå utan efter dessa första segrar åkte vi på två rejäla käftsmällar mot Vita Hästen och KIK. Efter 0-4 förlusten mot KIK var kritiken massiv och tvivlet började gro hos oss alla. Det blev även en uddamålsförlust i matchen borta mot Mariestad och då var enligt många säsongen över men i själva verket så var detta vändningen. Spelarna slöt sig samman och i de avslutande nio matcherna blev det åtta segrar och en andra plats i AE efter suveräna Vita Hästen.

I Play Off två väntade ett för oss okänt Östersund som väl knappast skulle kunna rubba oss utan vi var nog många som trodde på två raka segrar och en enkel resa till PO3, så fel vi fick! Efter en uddamålsförlust på bortais var allt upplagt för en klang och jubelföreställning i Arenan två dagar senare men ÖIK ville annorlunda och efter att slutresultatet skrivits till 2-4 började otäcka Grästorpsbilder snurra i huvudet. Dagen efter var det dags för avgörandet och vilken gastkramning det blev. Med knappt tre minuter kvar av den då mållösa matchen fick Pöllenen hela Arenan att koka när han skickade in 1-0 framspelad av Elofsson. Ett mål som vi alla trodde skulle ge oss segern men med endast sex sekunder kvar till slutsingnalen lyckas Östersund med det ofattbara, 1-1 lyste allt för ljust på tavlan och besvikelsen var stor och den höll på att bli ännu större. Ingen som var där kan ha glömt inledningen av övertiden då en Östersundsspelare direkt efter nedsläpp slet sig fri och var endast några cm från att skicka oss på en allt för tidig sommarledighet. Fru fortuna ville annorlunda och när klockan tickat till 2:01 kom avgörandet då Elofsson skickade in segerpucken och en stor suck av lättnad kunde höras från läktarna.

Inför PO3 var den stora snackisen om att ettan och tvåan från samma AllEtta inte skulle få mötas. Dessa åsikter kom från båda lägren efter att de båda storfavoriterna KHK och Vita Hästen lottats till avgörande möten mot varandra. Det grundades nog mycket i en stor respekt från båda håll där man helst velat mötas i en kvalserie istället för i dessa vinna och försvinna matcher.

Efter att ha vunnit var sin hemmamatch var det dags för ännu en nagelbitare i värsta Hitchcock stil. En målsnål tillställning där ställningen med drygt fem minuter kvar var 1-2 till KHK efter mål av JP och Sibbe då vi åker på en utvisning och Vita Hästen fick chansen att plocka fram sitt fruktade PP med en viss Höglund i spetsen. Men ett heroiskt kämpande KHK med en fullständigt omutlig Timo i målet såg till att hålla målet rent och kvalserieplatsen var äntligen bärgad, vi hade slagit ut världens bästa hockeylag.

Borås

Sundsvall

KHK

Olofström

Krif

Asplöven

Dessa sex lag skulle göra upp om två åtråvärda platser till HockeyAllsvenskan och med tre Blekingelag inblandade steg hockeytempen till absoluta kokpunkten. En kokpunkt som skulle öka allt mer men rätt snabbt övergå i ett totalt segertåg för oss. Efter att enkelt vänt vad många benämde som en mardrömsinledning med Borås och Sundsvall i de två första matcherna till två kassaskåpssäkra segrar följdes upp med två förluster och fyra vinster innan den avgörande matchen borta mot Sundsvall. En match som skulle lockade över 1500 åskådare till Arenan trots att matchen spelades 100 mil därifrån.

Efter en oavgjord första period kunde KHK rycka ifrån till 2-4 efter andra och tredje perioden blev rena klang och jubelföreställningen då ledningen utökades till hela 2-6 innan alla i arenan gemensamt räknade ner till den säkrade platsen i Hockeyallsvenskan!

Det var en mäktig syn att se flera hundra KHK supportrar klockan ett på natten ta emot sina hjältar vid arenan. Och att sedan få se sista matchen mot Borås utan press och bara firande var också det helt magiskt. Vi var i HockeyAllsvenskan och firandet pågick långt in på morgonkvisten för att sedan fortsätta på torget där laget dagen efter fick ta emot stadens hyllningar.

Men någonstans här tror jag vi blev övermodiga och tilltron på oss självablev lite för stor. Kanske gick det lite för enkelt i kvalserien och alla motgångar glömdes bort och förpassades till dåtid, något jag kommer gå in på mer i nästa inlägg, Nutid!