Min hockeykarriär började redan som 6 åring då jag blev värvad från Malmö till Karlskrona IK. Eller värvad kanske är fel ord, jag och min familj flyttade iaf från Malmö till Karlskrona. Mina första staplande bambisteg tog jag 1978 på klassiska Wämöhallens blanka is.
Började min karriär med att vara målvakt och tyckte det var riktigt roligt. Tyvärr tyckte inte morsan likadant har jag fått reda på långt senare så hon styrde in mig till att bli en vass forward istället. Fortsatte dock min målvaktskarriär på landhockeybanorna där även den välkände Sven-Gunnar Petersson från KHKtv briljerade med sin plock!
Jag hade förmånen att tillhöra den mycket framgångsrika årkullen 72or som bl.a innehöll storheter som Tomas bobben Karlsson, Tobias bian Larsson, Fredrik lillen Gustavsson och Tomas tyson Johansson.
Min första match var mot Rögle BK. Enda minnet jag har av den matchen är att jag sumpar ett 3 mot 1 läge genom att åka offside, vilken klant!! Första seriematchen spelades mot Åseda och vanns med fantastiska 18-1. största vinsten jag varit med om var mot Sölvesborg. Slutresultatet blev 33-0 och jag var en av målskyttarna. Ett fantastiskt snyggt mål, ståendes i Gretsky position bakom målet misslyckas jag med en passning vilket resulterar i att pucken går på målvaktens skridsko och in! Kan inte ens säga att det var ett direkt matchavgörande mål heller. Ett matchavgörande mål lyckades jag faktiskt att göra ett tag senare. Detta var mot OIK och även detta mål var en delikatess. Jag lyckas efter stora ansträngningar lyfta pucken precis över en hög spelare i målgården och pucken glider sakta över mållinjen, total lycka!
Till faktiska meriter kan nämnas 4-5 DM tittlar, Vinst i Uddcomb cup(om någon nu minns den) och en meriterande 5 plats i 70iaden där vi på vägen slog ut storheter som Malmö, Rögle och HV bl.a.
Som pojklagsspelare på denna tiden fanns en oerhört irriterande sak, bytestutan! För att säkerställa att alla skulle få lika mycket speltid så tjöt en tuta mitt under spelets gång som signalerade att nu var det dags att byta. Ni kan förstå hur kul detta var när man slitit sig loss och kom helt fri med målvakten och helt plötsligt så ljuder tutan vilket innebar att man snällt fick lämna pucken och åka för att byta. Hade inte denna tuta funnits är jag övertygad om att jag gjort minst 25-30 mål till, varje säsong!
När jag nådde mellersta tonåren bytte jag ut hockeyklubban mot innebandyklubba istället. Givetvis rönte jag stora framgångar även här! Eller vad sägs om en otrolig vinst i Torsås, sova lite cup, kan liknas vid VM. I detta vinnande lag ingick inte bara en storstjärna som jag själv utan också en viss Patrik Larsson pappa till NHL spelaren Oliver Ekman-Larsson. Detta är det närmsta NHL jag kom i min sportkarriär, hyfsat nära eller hur!
Att jag aldrig blev någon NHL spelare beror som jag ser det på en omtänksam morsa och en högjlud bytestuta! Hade inte dessa stått ivägen skulle detta inlägg vara skrivet från en penthousevåning på manhattan och korrekturläst av andremålvakten Henrik Lundqvist!
Nu fick ni ett väldigt långt inlägg om en kort karriär!
Som kuriosa kan nämnas att jag även spelat innebandy i samma lag som KHKs mest kritiske forummedlem Mr qALLAHAN! Kanske den merit jag värderar absolut högst!
Hahaha, ja gud den där bytestutan. Efter 1.30 vill jag minnas. Herregud så många gånger man var fri och avbröts av den ;)
SvaraRadera// X.
Man kör fortfarande med bytestuta. Mycket bra sak annars skulle det bli kaos med byterna för de små.
SvaraRaderaFörstår dock eran frustration över uteblivna proffskontrakt.
//blålinjen